nu är jag äntligen utskriven från avdelningen o ni skulle bara veta hur skönt det var att ta bort idbandet efter att ha haft det o snart två veckor!i måndags ringde de från sjukhuset o bad mig komma upp då de trodde jag skulle hinnas med då, men så blev det inte riktigt. blev väntan hela tisdagen också, men på onsdag runt 9 kommer sköterskan in med ett stort leende o säger "nu ät det dags". inte så att jag sett fram emot operationen utan mer lättnaden av att slippa vänta mer! Operationen gick bra o vi kan väl säga så att hela onsdagen försvann. Narkos är ingen höjdare direkt o det är först idag, två dagar senare jag känner mig som människa. Torsdagen bestod mest av att vila mitt snurrande huvud o försöka röra på sig i den mån det gick utan att få ont. idag fick jag hur som helst åka hem. ska gå på smärtstillande o sprutor ett par veckor sen ska jag väl va normal igen, eller nåt. det är iaf skönt att få slippa sjukhusmiljön o få läka hemma i sin egen takt.
Man blir så fin efter att ha tagit så många blodprover, säg runt 40 rör o vet inte hur många stick... Nålar hit o dit helt enkelt o tydligen är jag lite svårstucken också. Tur att jag inte är nålrädd! Som tur är har alla sköterskor varit så trevliga o skämtat under provtagning, även när de fått leta vidare så det har känts ok. Man blir väl omhändertagen iaf. Men känns skönt att få några dagars vila från alla nålar, så blåmärkena får lägga sig lite.
Natten mot söndag (strax för 03.00) vaknade jag med världen magsmärtor. Det värsta var att de inte gick över vad jag än gjorde... vid 8.30 ringde jag (efter råd från en trött sambo som suttit uppe med mig hela natten) 1177 o hon sa att jag skulle åka in till akuten eftersom jag inte kände igen smärtan. Så i söndags förmiddag blev det lite tid på akuten. Läkaren misstänkte först att det var magsjuka men efter att ha sett provsvaren så förstod han att det inte var så. Bukspottskörtelinflammation blev svaret. Så jag blev helt enkelt inlagd med dropp för att få vila magen o för att de skulle ta reda på varför inflammationen uppstått. Svaret blev i mitt fall (efter röntgen o ultraljud) gallsten. Läkaren sa att innan jag blir utskriven ska gallblåsan opereras bort o det är nu det jag väntar på. Har stått i kö för operation sen i tisdags men hittills har det inte blivit av. Har gått på dropp o fått äta lite om vartannat när de insett att de inte haft tid. Idag bestämde de dock att jag skulle få åka hem på permission, men ska fasta från midnatt då de ringer imorrn fm om operation blir av imorrn eller ej. Annars får jag vänta till nästa vecka. Vore det upp till mig skulle operationen redan va gjord. Vill bara få det gjort nu så jag kan fortsätta med allt. Ska väl säga också att jag inte haft ont sen jag åkte in till akuten vilket är väldigt skönt. Eftersom mitt inte är akut så är jag ju inte prioriterad men det är ändå så akut att det ska göras på akuttid o inte boka in en tid... Nu är jag iaf hemma hos mina pluttar. Lite trött efter att knappt ha ätit på fem dagar men glad att jag får sova i min egen säng inatt. Nu är det bara hålla tummar o tår att jag får opereras imorrn så jag slipper gå o vänta. Känns lite som att jag går på standby - vet inte när det händer men det kommer hända o då vet man inte riktigt hur mycket man vågar göra under tiden.... Eller kanske snarare orkar. Blir att fasta igen från midnatt så får se vad det blir för mat ikväll, blir en dag i soffan iaf. Tur att det är OS på tv ;)
de senaste 1,5 åren har vi haft föreläsningar/seminarier kanske 3 gånger i veckan. Nu i matten har vi minst en föreläsning/lektion per dag, oftast två. Kam säga att det är en ganska stor inställning när man är van att kunna ta allt i ett lugnt tempo. Nu gör det ju inte mig så mycket egentligen, då jag hittills fattat allting men ändå, är man inte van tar det ändå tid att ställa om sig. Kan ju sammanfatta det hela med att helgerna är väldigt uppskattade nu för tiden! o det gäller att satsa stenhårt på att bli klar med veckans uppgifter så man får vila på helgen. Japp, det är alltså så min vår kommer se ut. 