Gabriella

Idag har det bara pluggast i princip. Suttit i skolan med girlsen o fått en del gjort o likaså blir det imorrn... Det som gjorde det hela riktigt surt var vädret... eller snarare att behöva cykla i spöregn... regnbyxor på o vinterjacka... men min vinterjacka är inte vattentät :( så det är något jag behöver skaffa mig... men de kostar så hemskt mycket... men men, är ju ett måste sen också i mitt framtida yrke. Får köpa en ordentlig som håller många år helt enkelt! 

Måste erkänna att jag hellre hade haft snöfall idag... man blir inte lika blöt ;)

 

 

 

Här är min berättelse

Allt började med en vanlig förkylning dagen innan jag skulle börja på universitetet. Efter ca två veckor fick jag en sådan konstig huvudvärk. Var nästan inga värktabletter som hjälpte. Jag kände mig trött och svag, hade ingen ork. Det började bli jobbigt att läsa och se på tv på grund av värken, fick ett konstant sus i öronen. På måndagen, efter en vecka med huvudvärk kontaktade jag vc. Fick komma dit på tisdagen. Han undersökte mig men då jag fortfarande var förkyld var hans svar att det troligtvis var ett virus som gav mig denna jobbiga huvudvärk. Han bad mig återkomma om värken inte försvann.

 

Var hemma från skolan den veckan. Började känna att jag fick tillbaka lite ork då viruset försvann ur kroppen, började förstå hur jag skulle ta värktabletterna för att värken skulle försvinna. På fredagen kände jag mig skaplig och ville ut o ta lite luft. Men det var helkonstigt. Såg "bubblor" i asfalten och när jag kollade framåt, långt bort kändes det som om inget stod stilla. Avvaktade en dag då jag ändå mådde skapligt. Men på lördagen insåg jag på riktigt att jag såg dubbelt. Det hade aldrig hänt förut. Eller ok, vaknade upp efter en operation en gång o såg dubbelt men det försvann ju lika snabbt. Det här satt i. Ringde sjukvårdsupplysningen och hon tyckte det lät konstigt. Hon sa att jag skulle avvakta till måndagen. Så det gjorde jag, såhär i efterhand kunde jag åkt upp till akuten redan på fredagen...
På måndagen ringde jag återigen vc och fick komma in ganska direkt. Hon undersökte mina ögon men hittade inget. Hon fixade däremot en remiss så jag fick komma upp till ögonmottagningen på us på tisdagsmorgonen.

Väl där fick jag först komma in till läkaren som kollade lite, fick göra en del syntester och sen fick jag också ta bild på synnerverna. De konstaterade då att dessa var ordentligt svullna och det var därifrån mitt dubbelseende kom. De sa "förbered er på att det här kommer bli en lång dag". Tror klockan var runt 10-10.30 när vi var klara på ögon. Hade då varit där sen 8. De skickade iaf en remiss till neurologen och fick då komma dit via akuten. Så det var bara att sätta sig och vänta. Passade på att äta lite också. Kom in ganska snabbt och fick då välja om jag ville ligga kvar där inne eller vänta kvar i väntrummet. Valde att ligga ner då det underlättade min huvudvärk och då kunde jag vila ögonen lättare. Sen var det bara vänta igen. Efter en timme eller två kom en läkare från neurologen och gjorde en ordentligt undersökning. Kollade balans, känsel, koordination och så ögonen förstås. Efter alla ögonundersökningar hade jag vid det här skedet även börjat skela... De hade ett par alternativ på vad det kunde vara och det första var att utesluta blodpropp. Efter ännu en stunds väntan och en del telefonsamtal blev jag inlagd på avdelning. Fick runt 17 tiden åka ner och göra en skiktröntgen/kontraströntgen för att se hur kärlen såg ut i hjärnan. Först tog de bilder utan kontrast och sen sprutade de in vätskan intravenöst. Sköterskan hade förklarat väldigt bra känslan när vätskan gick genom kroppen. Värmen börjar vid halsen och går sedan neråt mot insida lår. Kändes ungefär som att kissa på sig. Men det gjorde jag såklart inte. Sen upp på rummet igen, fick lite mat och besök av mamma och pappa. D var med under hela dagen. Senare på kvällen kom en sköterska in och berättade att de inte hittat något på röntgen och det var en lättnad. Så nu visste vi iaf att det inte var en propp och man kunde försöka sova lite.

På onsdagen kom läkaren in runt 10.30 och berättade att de dock sett en svullnad av hjärnan och ville därför mäta trycket på ryggmärgsvätskan. Göra en sk lumbal punktion. Pappa var snäll som kom in och höll mig i handen då. Inte det roligaste att ligga på en britts med en läkare som ska sticka in en tjock nål i ryggen. Fick först lokalbedövning och sen började de leta. Tog tre försök och två läkare att hitta rätt, men när de väl hitta rätt var trycket så högt att de inte riktigt kunde mäta hur högt det var. "Jag förstår att du haft ont i huvudet" var läkarens första ord. Sen tömde de ut 40ml. Lite till prover och sen lite extra för det höga trycket. Nu hade de alltså hittat anledningen till mitt dubbelseende och min huvudvärk!

Märkte direkt efter ca 30min att det var det här som varit felet. Kände att synen började sakta stabilisera sig, suset i öronen försvann och värken jag haft i nacken och neråt förvsann helt. Jag kunde vrida på huvudet utan att det gjorde ont nånstans! Senare kom en annan läkare in och jag fick min diagnos. Benign Intrakraniell Hypertension, vilket betyder att man har ett godartat övertryck av ryggmärgsvätska. Benign har även kommit att bytas ut mot Ideopatisk då man kanske inte ser det som godartat att få synförändringar utan istället står det nu för att man inte vet varför detta uppkommer. Fick vara kvar över natten igen för observation och fick nu börja behandlingen med medicinen Diamox. Det var första natten på flera veckor som jag sov ordentligt. Kunde ligga precis som jag ville och vaknade utvilad. Fick vara kvar hela torsdagen också då jag fick huvudvärk igen av lpn. Men på fredagen blev jag utskriven och fick äntligen komma hem!

Från onsdagen blev synen bara bättre och bättre i små steg. Hade ont i huvudet av lpn ett par dagar efteråt men det gick över så fort jag låg ner. Tog ett par veckor innan jag körde bil igen. Men nu är allt i princip som vanligt, skolan och jobb rullar på. Har varit på två kontroller på ögonmottagningen då mina synnerver fortfarande visar en viss svullnad. De kommer följa upp mig tills det är helt bra igen. Väntar på en kallelse till neurologen för uppföljningssamtal och så äter jag min medicin förstås. Medicinen i sig har ju en del biverkningar. Det jag lider mest av är att kroppsdelar (främst fötterna) somnar väldigt ofta. Det har att göra med att blodet får ett annat ph-värde än tidigare.

Kan ju inte säga att jag känner mig likadan som jag gjorde i somras innan jag blev sjuk men jag är på god väg. Orkar med mer och mer och promenader är något som jag märkt hjälper. Sjukdomen drabbar varje år ca 90 personer och risken ökar om man är överviktig. Så ska försöka ta tag i det där nu. Promenera så mycket som möjligt och äta bra.

Vill avsluta med att tacka alla fina som fanns där för mig när jag mådde som sämst, o självklart finns där nu också! Blir rörd av hur många det finns runt omkring som bryr sig om lilla mig ♥

Idag begav Anna o jag oss iväg till Alvastra för att fota lite. Är ju så vackert där ute! Fick med ett gäng bra bilder hem. Här kommer ett urval bland de bästa ;)